Sriwanna

Vet inte riktigt hur jag ska börja detta inlägg, det är tunga tangentslag som knapprar just nu. Jag har inte haft orken att berätta för dig, för det är först nu som det känns på riktigt. 

 

Sitter just nu hemma hos mamma och pappa i mitt gamla flickrum, utan barnen. Dom sover just nu hemma hos P, i hans lägenhet. Varannan vecka har startat på riktigt och det är tungt. Fick träffat dom en liten stund idag, på IKEA där jag inhandlade dom tunga sakerna till min lägenhet som jag snart flyttar in i. Ett förstahandskontrakt i ett lugnt område nära mina föräldrar, nära P. 

 

Vårt beslut är ett gemensamt beslut. Det har varit på tapeten ett tag och en mörk novemberkväll tog vi beslutet om att flytta isär. Det är det bästa för oss båda just nu. Jag älskar fortfarande P, han är den finaste och är pappa till mina barn men just nu behöver vi distans från varandra. Vi är fortfarande väldigt bra vänner och kan prata som två civiliserad människor, vilket är en stor fördel i detta beslut. Det är kämpigt, och har varit sjukt kämpigt. 

 

Förutom min familj, mina vänner kommer min blogg att vara mitt hjälpmedel. Det kommer att gå upp och ner. Vissa dagar kommer att vara tuffare än andra. Jag är inte van vid detta. Jag har aldrigt varit ensam. Många tankar kommer att skrivas ner här; barnen, mig, livet ur ett varannan vecka-perspektiv. 

 

Mina inlägg kommer förmodligen att vara lite av två olika världar. Full fokus på barnen ena veckan och andra veckan full fokus på mig själv.

 

Tack för att du orkade läsa så här långt <3 och tack för att du förhoppningsvis följer med mig in på en ny tid i mitt liv.